Kallelse att främja välfärd och hjälpa andra
Var ärlig mot dig själv. Det skulle Annaliisa Lukas säga till sitt yngre jag. Som ung drömde hon om en karriär som läkare, ballerina och polis. Dörren stod också öppen för en karriär som ingenjör tack vare kurserna i naturvetenskaper hon valde i gymnasiet. När det äntligen var dags för henne att välja studieplats, var det Annaliisas morfars mors livshistoria och karriär som barnmorska som tilltalade henne mest. Dessutom råkade hon just då få syn på en bok om barnmorskor, vilket ledde till att hon påbörjade studierna till barnmorska.
Annaliisa njöt av barnmorskestudierna. Det kändes som om hon kunde ha nytta av den empatiförmåga och vilja att hjälpa andra som varit utmärkande för hennes personlighet. Annaliisa finansierade sitt liv genom att vid sidan av studierna jobba på Finnair och en resebyrå. Efter studierna började hon arbeta som barnmorska vid Barnmorskeinstitutet i Helsingfors vid HUS. Till en början jobbade hon i förlossningssalen, och efter det gjorde hon några vikariat som barnmorska bland annat på barnlöshetspolikliniken och vid Jorvs sjukhus i Esbo.
Från barnmorska till yogainstruktör
Den aktiva livsstil och positiva energi som Annaliisa utstrålar väckte uppmärksamhet också på gymmet hon brukade träna på, och man försökte locka henne att avlägga en utbildning till yogainstruktör. Annaliisa slutade som barnmorska och tog tillfället i akt att utbilda sig till yogainstruktör. Efter utbildningen arbetade hon på heltid som gym- och gruppmotionsinstruktör i tio år.
Annaliisa blev så intresserad av branschen att hon bestämde sig för att starta ett gymföretag tillsammans med två vänner. Idén om ett gemensamt företag krossades till slut då livet förde vännerna åt olika håll. Annaliisa ville trots allt starta eget, började ensam som gymföretagare och gjorde tre personers arbete. Efter två år ville hon ändå sluta. Dessutom köptes hennes gym upp av ett annat företag, och en anställning på det nya gymmet skulle ha betytt en lägre lön och inlärning av ny verksamhetspraxis. Bland annat därför bestämde hon sig för att lämna gymvärlden. Den största orsaken var ändå hjärtats röst som viskade: Ge dig i kast med vårdarbetet.
Tillbaka till mångsidigt vårdarbete
Annaliisa bestämde sig för att söka arbete på Diacor, där hon först arbetade som kundrådgivare och senare som sjukskötare. Det var ändå mycket turbulenta tider för Diacor, eftersom företaget köptes upp av Terveystalo. Hela vårdfilosofin vändes upp och ner, vilket ledde till massuppsägningar. Annaliisa bestämde sig också för att gå.
Karriären som sjukskötare fortsatte på Mehiläinen i Esbo, där Annaliisa också fick jobba inom preventivrådgivning tack vare sin erfarenhet som barnmorska. Dessutom hjälpte hon patienter som hade smärtor på grund av brist på motion. Annaliisa var särskilt förtjust i jobbets mångsidighet och möjligheten att göra jobbet till sitt eget.
Sedan kom coronapandemin. Annaliisa blev ombedd att arbeta på hälsostationen i Iso Omena, där hon fortfarande arbetar. Hon har trivts i sitt jobb.
– Hälsostationsarbetet är så mångsidigt. Barnmorskans uppgifter är mer begränsade. Med tanke på min professionella utveckling tilltalar mig arbetet på en hälsostation mera, säger Annaliisa.
När teammodellen infördes på hälsostationen i Iso Omena bestämde sig Annaliisa för att söka anställningen som teamledare. Hon var teamledare i ett och ett halvt år, vilket betydde mindre tid för vårdarbete. Nuförtiden introducerar hon andra i arbetet, utför vårdarbete och dessutom är hon kontaktperson för smittsamma sjukdomar. Hennes tjänstebeteckning är sjukskötare. Vid sidan av sin tjänst jobbar Annaliisa också som sekreterare för styrelsen för Nylands Barnmorskeförening.
– Jag vill göra ett jobb som har betydelse. Om en enda klient tackar för sig känns arbetet meningsfullt.
Välfärdsområdet och en känsla av samhörighet
Enligt Annaliisa har indelningen i välfärdsområden gjort det möjligt att få bättre tillgång till yrkeskompetens och råd. Man har fler kollegor än tidigare och i många kommuner. Framför allt är det själva arbetet och arbetskamraterna som gör jobbet meningsfullt. En stor organisation skapar en känsla av samhörighet.
Efter övergången till modellen med välfärdsområden har det varit lite oklart för Annaliisa vem man hittar var. Hon tror att de anställda kanske inte fullt ännu är medvetna om vilka möjligheter de har när de jobbar för ett välfärdsområde. Personalen skulle säkert behöva mer information, och det borde finnas fler gemensamma utbildningar och mer samarbete med HUS-sammanslutningen.
Enligt Annaliisa skulle det vara lämpligt att bilda en enhetligare datateknisk helhet med HUS eftersom samarbetet är intensivt och patienter styrs från primärvård till specialiserad sjukvård.
För Annaliisa är det mest belönande i arbetet då hon ser hur hennes hjälp påverkar andras liv.
– Jag respekterar allt liv och hjälper dem som behöver hjälp. Jag skulle göra det här jobbet oberoende av lönen.