De positiva erfarenheterna från pilotprojektet med husläkare i Iso Omena har förstärkts under försökets gång

Husläkarförsöket i Iso Omena har nu pågått i ungefär nio månader. I försöket deltar fyra läkare och sex skötare vid hälsostationen i Iso Omena. Läkarna och skötarna är anställda i tjänste- och arbetsavtalsförhållanden vid välfärdsområdet, vilket skiljer sig från den så kallade egenföretagarmodellen, där läkaren arbetar som företagare. Ungefär var tionde klient vid hälsostationen i Iso Omena har valts till försökspopulationen genom slumpmässigt urval. I försöket har man för klienterna utsett en husläkare och en egenvårdare som ansvarar för klientens vård på ett övergripande sätt.

Läkare Essi Rauhamaa och sjukskötare Veera Lumentaus arbetar i pilotprojektet. Båda säger att de förbättringar som var synliga redan på våren, både i vårdens kontinuitet och i arbetets meningsfullhet, har förstärkts ytterligare.

Både mottagningarna och telefonsamtalen har fungerat smidigt. "Klienterna har varit nöjda då de inte alltid behöver förklara sin historia eller sina hälsouppgifter på nytt. "Yrkespersonen känner patienten och det är lätt att från de egna dokumenteringarna påminna sig om var man senast slutade", sammanfattar Lumentaus.

I husläkarmodellen har det varit möjligt att sänka mottagningströskeln jämfört med verksamheten enligt teammodellen. Rauhamaa berättar att ibland kan en klient avböja en närmottagning, då hen upplever det besvärligt att komma till hälsostationen till exempel mitt på dagen. "Då sköter vi ärendet så långt som möjligt per telefon och med en bekant patient räcker det ofta med ett samtal om hur hen mår", berättar hon.

Båda berättar att arbetet är givande när man själv får konstatera att behandlingen eller vården hjälpte mot besvären. Å andra sidan får man växa yrkesmässigt, om vården inte har fungerat och samma besvär återkommer på ens skrivbord.

Rauhamaa berättar att husläkarmodellen har förbättrat informationsflödet även mellan den specialiserade sjukvården och välfärdsområdet. "Nuförtiden får jag ofta vårdbrev från HUS. Breven är överlämnande av stafettpinnen mellan den specialiserade sjukvården och oss, och med hjälp av dem får vi information om våra klienters vård och då kan vi säkerställa den bästa möjliga fortsatta vården.”

Yrkespersonerna som deltog i pilotprojektet i Iso Omena var på förhand nervösa över hur man kommer att klara av semesterperioden, då hälften av personalen i tur och ordning är på semester. Allt gick trots allt bra. Klienterna informerades om att deras egenvårdare eller husläkare var frånvarande och de uppmanades att ta kontakt igen när husläkaren och egenvårdaren är tillbaka på jobbet. "På förhand var vi nervösa över hur ett dylikt önskemål tas emot, men våra klienter var förstående och nöjda med att de senare kunde kontakta en bekant yrkesperson", berättar Lumentaus. Läkarna bokade tid på sina listor även för att ta hand om brådskande ärenden för patienter, vars läkare var på semester. Om kontakten var sådan att omedelbar vård krävdes, hänvisades klienten för vård till en annan skötare eller läkare inom pilotprojektet.

I Västra Nylands välfärdsområdes strategi för 2026–2029 fastställs målet att varje invånare i välfärdsområdet ska ha en husläkare före 2030. Den största utmaningen som står i vägen för målet är lokalerna. Däremot har så kallat sektorsarbete, till exempel rådgivningsläkarens uppgifter eller deltidsarbete, inte varit ett hinder för en fungerande husläkarmodell åtminstone i pilotprojektet i Iso Omena.

Det finns fortfarande praktiska utmaningar att lösa, men ingen modell eller arbetsplats är någonsin helt färdig. "Pilotprojektet har visat att vårdarbetets strukturer kan förnyas framgångsrikt när lokalerna, systemen och informationsflödet stöder verksamheten", berättar Rauhamaa och Lumentaus. Båda anser att en återgång till de tidigare verksamhetsmodellerna inte känns som en förnuftig idé. Därför hoppas de med en mun att husläkarmodellen får fortsätta även efter pilotprojektet.