Egenföretagarmodellen för kontinuitet i vården

Sidan uppdaterades senast 27.5.2025.

I egenföretagarmodellen fördelas ansvarsområdena med befolkningar till husläkare utifrån en konkurrensutsättning. Deltagarna måste vara företagare med firma eller aktiebolag. Ansvarsområdena med befolkningar konkurrensutsätts i anbudstjänsten Cloudia(extern länk). I anbudstjänsten publiceras alla områden med ansvarsbefolkning som konkurrensutsätts och de registrerade kan välja i vilka konkurrensutsättningar de vill delta. Att registrera sig är gratis och det förpliktar inte till att delta i konkurrensutsättningar.

Gå till anbudstjänsten Cloudia(extern länk)

Är du intresserad av Västra Nylands välfärdsområdes egenföretagarmodell och vill du diskutera ämnet närmare?

Lämna oss dina kontaktuppgifter(extern länk)

I egenföretagarmodellen är det fråga om ett arbetspar bestående av en egenvårdare och en husläkare som arbetar med befolkningsansvar. Till skillnad från tidigare modeller med befolkningsansvar förhandlar den företagande läkaren med välfärdsområdet om en ansvarsbefolkning av lämplig storlek. Storleken på ansvarsbefolkningen kan också ändras enligt behov.

De företagande läkarna använder Västra Nylands välfärdsområdes patientdatasystem och de har tillgång till välfärdsområdets samtliga tjänster, precis som andra läkare. De kan skicka sina patienter till exempel till blodprov, bilddiagnostik och specialiserad sjukvård utan särskilda begränsningar. Välfärdsområdet erbjuder möjlighet att hyra mottagningslokaler och utrustning från hälsostationen. Alternativt ordnar den företagande läkaren dessa åt sig själv på annat sätt.

Den företagande läkaren och egenvårdaren som arbetar som arbetspar fokuserar på att ordna mottagningstjänster för ansvarsbefolkningen. Ansvarsbefolkningens kontakter styrs direkt till arbetsparet. Arbetsdagarnas består huvudsakligen av olika mottagningstider, såsom icke-brådskande mottagning, telefontid och hantering av ärenden som kräver akut bedömning. Den företagande läkaren är inte skyldig att delta i gemensam dagsjour, konsultation eller motsvarande. I detta skede omfattar den företagande läkarens ansvar inte sektorsarbeten, utbildarläkares uppgifter och motsvarande likande uppgifter. Skötseln av dessa uppgifter kan vid behov förhandlas separat.

Den företagande läkarens arbetspar är en egenvårdare. Egenvårdarens arbetsgivare är välfärdsområdet. Egenvårdaren och den företagande läkaren planerar sitt arbete tillsammans. Egenvårdaren arbetar inom ramen för sitt arbetsavtal och läkaren kan planera sitt arbete fritt, eftersom hen är företagare.

Målet med modellen är att säkerställa en hög kontinuitet i vården. Målet är att den företagande läkaren sköter minst över 50 procent av de läkartjänster inom primärvården som ansvarsbefolkningen behöver. En del av patienterna hänvisas oundvikligen även till andra läkare, till exempel under frånvaro. Om den företagande läkaren har längre frånvaroperioder, planeras de i förväg så att hen kan ordna en vikarie för sig själv, eller så att hälsostationen kan förbereda sig på frånvaron. I planeringen av verksamhetsmodellen har det antagits att den företagande läkaren är frånvarande 6–8 veckor per år (semestrar, utbildningsdagar och sjukledighet).

Den främsta utmaningen för primärvården i Västra Nyland och hela Finland är den svaga kontinuiteten i vården. Utan god kontinuitet uppnås inte de bästa hälsofördelarna inom primärvården. En god kontinuitet underlättar dessutom invånarnas vårdkontakter och arbetet är meningsfullt för yrkespersonen.

Verksamhetsmodellen bygger på egenföretagare i stället för tjänsteförhållanden. Syftet med detta är att ge en erfaren läkare omfattande frihet att utföra sitt arbete. Modellen är också flexibel, eftersom arbetsmängden kan justeras utifrån storleken på ansvarsbefolkningen. Ansvarsbefolkningens storlek kan vara mellan 400 och 2 500 invånare. Att administrera egenförtagarmodellen är enkelt och med rätt slags ersättningsmodell kan man styra yrkesutövarnas verksamhet i önskad riktning. Dessa element kan också implementeras i ett system som baserar sig på tjänster, men yrkespersonens omfattande frihet förverkligas bättre i egenföretagarmodellen. Den här typen av modeller har i andra länder visat sig lämpa sig särskilt bra för primärvården.

Jag är specialistläkare inom allmänmedicin och leder projektet som gäller egenföretagarmodellen i Västra Nylands välfärdsområde. Jag gör detta arbete eftersom jag vill möjliggöra goda arbetsförhållanden för specialistläkare i allmänmedicin inom primärvården i Finland. Allmänmedicin är en mångsidig specialitet, vars kärna består av vårdens kontinuitet och tillgänglighet samt ansvarsbefolkningen. I den nuvarande primärvården förverkligas dessa element inte längre, och därför förekommer utmaningar inom hela vårt hälsovårdssystem.

I arbetslivet har jag arbetat mångsidigt inom allmänmedicin. Under min specialistutbildning i allmänmedicin och som färdig specialistläkare arbetade jag som vanlig hälsocentralläkare i drygt två år. Utanför hälsocentralen har jag arbetat vid universitetet som lärare i allmänmedicin och som expert inom enheten för primärvård. Vid HUS Akuten ledde jag allmänmedicinens jourmottagningar. Hos Terveystalo arbetade jag bland annat som överläkare för externaliserade hälsocentraler, specialistsdirektör inom allmänmedicin och som överläkare för privata mottagningar.

De olika arbetena har lärt mig två stora saker: vikten av en husläkare för hela systemet och att arbetsförhållanden kan göras bättre. Särskilt på jouravdelningen lärde jag mig att fråga patienterna, vem som är den läkare eller instans som ansvarar för deras vård. Ju mer en person behövde hjälp från jouren, desto troligare var det att personen inte hade någon aktör som ansvarade för deras vård som helhet. I jourvärlden lärde jag mig också betydelsen av arbetsförhållanden. Tillsammans med mitt team grundade jag vid HUS Akut en "Grundskola för akuten" för unga läkare. Enheterna hade svåra rekryteringsproblem eftersom arbetsmiljön var för krävande för unga läkare. "Grundskola för akuten" är en tre månaders utbildningsperiod i arbetet, och tack vare dess popularitet köar unga läkare för att få arbeta på jourområdet.

När jag bereder denna egenföretagarmodell, ser jag kraftigt genom specialistläkare i allmänmedicins glasögon. Jag frågar mig själv jämt om jag skulle bli egenföretagare inom ramen för detta projekt. Svaret är absolut ja. Det centrala är att läkaren har omfattande autonomi att verkställa vårdens kontinuitet i en avgränsad befolkning. Vårdens kontinuitet är inte heller bara tomt prat i våra tal. En mätare för kontinuiteten (St Leonard's Index of Continuity of Care (SLICC)) ingår i arvodesmodellen och vi betalar läkaren en betydande ersättning då de lyckas med det.

Specialistläkare i allmänmedicin: kom med och förändra den finska primärvården mot det bättre! Mitt budskap till läkare som specialiserar sig inom allmänmedicin är att primärvården kommer att förändras och detta kan vara er framtid.

Det primära syftet med arvodesmodellen är att uppmuntra läkaren till en utmärkt kontinuitet i vården och tillräckligt god tillgänglighet till vård. På detta sätt har man i jämförelseländerna uppnått goda resultat. Utmaningen ligger i att välja rätt incitament för att undvika deloptimering. Arvodesmodellen i projektet grundar sig på arvodesmodellerna i Storbritannien, Norge och Estland. Varje modell har igenkännbara element som Västra Nylands välfärdsområde kommer att nyttja.

Kapiteringsersättningen grundar sig på ansvarsbefolkningens storlek och åldersstrukturen för dess invånare. Kapiteringsersättningen uppmuntrar till kostnadseffektivitet och förebyggande av servicebehov.  

Kapiteringsersättningen är också en ersättning för administrativt arbete och annat arbete, för vilket det är svårt att skapa prestationsarvoden. Till exempel för egenvårdarens konsultationer faktureras inte separat.

Det primära målet med egenföretagarmodellen är att producera god kontinuitet i vården och garantera tillräcklig tillgång till vård. Kontinuiteten ges prioritet, eftersom det korrigerar brister i tillgången till vård bland annat genom ökad effektivitet i arbetet. Att satsa på tillgången till vård korrigerar å andra sidan inte direkt brister i kontinuiteten, utan kan till och med försvaga kontinuiteten. Därför bygger den vetenskapliga grunden för egenföretagarmodellen på kontinuiteten i vården. Betydelsen av kontinuitet har undersökts i stor utsträckning och dess fördelar är obestridliga. En bra sammanfattning av ämnet på finska finns på sidan hoidonjatkuvuus.fi (på finska)(extern länk).

Patienterna som använder tjänsterna uppskattar kontinuiteten i vården. Detta har kunnat visas tydligt i studier. Dessutom har man kunnat visa att patienter engagerar sig bättre i egenvården när en bekant yrkesperson sköter patienten. Ur patientens synvinkel är det också väsentligt att kontinuitet fördjupar patient-läkarrelationen, vilket gör det lättare att prata om känsligare ämnen, och därmed att i diagnostiken nå djupare bakom symptomen. Patienterna drar nytta av att forskningsinsatserna tack vare kontinuiteten kan riktas bättre och att diagnosen kan ställas snabbare. Olägenheterna som beror på vårdens minskar för patienten.

De största riskerna och utmaningarna i projektet är kopplade till att anpassa de egenföretagande läkarnas arbete till den övriga vardagen och hanteringen av arbetsbelastningen på hälsostationerna.

Hälsostationerna har gjort mycket utvecklingsarbete, såsom övergångar till en teammodell, och dessa fördelar vill man inte förlora. För att hantera riskerna inledde vi ett pilotförsök med ett arbetspar. Arbetsparet är en extra resurs på hälsostationen, så vardagen inte ens i den värsta situationen blir kaotisk på hälsostationen.

Under det här projektet utför läkarna i egenföretagarmodellen inget sektorsarbete, såsom rådgivning eller skolhälsovård. De handhar inte rollen som utbildande läkare eller andra liknande specialroller. De fokuserar bara på att vara husläkare för sin befolkning. Detta förenklar arbetet under pilotförsöket och gör att vi kan rikta arbetsinsatsen helt mot att förbättra kontinuiteten i vården. Med tanke på framtiden bör inkluderingen av dessa nämnda arbeten beaktas. Det är sannolikt att verksamhetsmodellen inte är hållbar om husläkarna inte vid något tillfälle även kan arbeta till exempel vid rådgivningen. I andra länder med liknande system har man hittat fungerande lösningar.

En utmaning i fråga om de egenföretagande läkarna är att tillägna sig det nya arbetssättet. Vården av patienter förändras inte, men i den här modellen betonas kontrollen över det egna arbetet. Situationen är ny även för ledningen. För de nya läkarna förenklas ledningen eftersom arbetsgivaren inte har några skyldigheter gentemot dem. Men ändå behövs planering av arbete, beaktande av frånvaro och, särskilt under pilotförsöket, övervägande och lösning av oväntade problem. Med tanke på projektets ledning är det viktigt att hitta lämpliga befolkningar för läkarna så att arbetsbelastningen är hanterbar.

Egenföretagarmodellen riktas i det här skedet särskilt till specialistläkare i allmänmedicin och andra erfarna allmänläkare. I fråga om läkarna kommer detta sannolikt att fortsätta även framöver, eftersom uppdraget som husläkare kräver stark kompetens inom arbetet som hälsocentralläkare.

Hur är det då med de övriga yrkesgrupperna? Det är osannolikt att alla yrkesgrupper övergår till egenföretagande i framtiden. För vissa yrkesgrupper, såsom fysioterapeuter, kan det vara en fungerande lösning att arbeta som egenföretagare inom välfärdsområdet. I det här projektet skapas resultat i form av avtalsmodeller och upphandlingar. Dessa kan nyttjas om man vill pröva modellen för egenföretagare även inom andra yrkesgrupper.

Det ska dock noteras att syftet med läkarnas egenföretagarmodell i sig inte är att vara egenföretagare. Modellen för egenföretagare nyttjas här eftersom arvodesmodellen som är kopplad till den effektivt kan styra en självständigt arbetande läkare. I fråga om läkarens arbete har vi tydliga mål, såsom att värna om kontinuiteten i vården. Vad kunde vara ett tydligt mål i andra yrkesgrupper?

Som en del av projektet utförs en nyttokostnadsanalys. Den aktuella verksamhetsmodellen bör vara ekonomiskt hållbar, eftersom en betydande del av läkarna kan övergå till att arbeta på detta sätt. I Europa och Nordamerika är denna typ av verksamhetsmodell det mest populära sättet att arbeta som allmänläkare inom primärvården. I nyttokostnadsanalysen beaktas verksamhetsmodellens direkta kostnader som jämförs med de fördelar som erhålls genom kontinuiteten i vården. I den så kallade Tuira-modellen som genomfördes i Uleåborg har fördelarna varit betydande. Deras uppskattning är att en ny husläkaren betalar sig redan inom åtta år. Det bör understrykas att det primära syftet med detta projekt inte är att spara pengar, men verksamhetsmodellen måste vara ekonomiskt realistisk att genomföra.