Målen för programmet Framtidens social- och hälsocentral: Förbättra tillgången till tjänster på lika villkor och i rätt tid, och förbättra kontinuiteten i tjänsterna (del 1/5)

I programmet Framtidens social- och hälsocentral utvecklas social- och hälsovårdstjänster på basnivå. Tillgången till tjänster förbättras och tjänsterna samordnas så att de motsvarar människornas behov. Syftet med programmet är att reformera verksamhetssätten inom social- och hälsovården och utveckla helheter av tjänster som utgår från människornas behov. Samarbetet mellan yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården stärks för att klientens situation ska kunna bedömas som en helhet och för att klienten ska få den hjälp eller det stöd som behövs redan via den första kontakten. Programmet har fem mål:

• Förbättra tillgången till tjänster på lika villkor och i rätt tid, och förbättra kontinuiteten i tjänsterna
• Förskjuta tyngdpunkten i verksamheten från tunga tjänster till förebyggande och föregripande arbete
• Förbättra tjänsternas kvalitet och effekt
• Säkerställa att tjänsterna är tvärsektoriella och samverkande
• Dämpa kostnadsökningen

(Källa: https://soteuudistus.fi/sv/programmet-framtidens-social-och-halsocentral1(extern länk))

Vi frågade invånarna i Västra Nylands välfärdsområde vad målen betyder för dem och hurdana förväntningar och farhågor saken är förknippad med. För invånarna framstår beredningen av välfärdsområdet som en långvarig process och många följer nyheter om den först när saken har något att göra med det egna livet eller de närståendes liv.

När man talar om målet för programmet Framtidens social- och hälsocentral att förbättra tillgången till tjänster på lika villkor och i rätt tid, och förbättra kontinuiteten i tjänsterna, är invånarnas tankevärld och förväntningar naturligtvis vardagsnära och pragmatiska.

Enligt Petra Vairimaa från Kyrkslätt betonas i tillgängligheten både tjänsternas läge och öppettider – vart man ska åka och hur och när man kan kontakta hälso- och sjukvården. För närvarande kan man när man bokar tid i Kyrkslätt bara lämna ett meddelande, och då kan det vara svårt att svara när hälsocentralen ringer tillbaka.

Resursbristen är naturligtvis ett nationellt problem som för närvarande avspeglar sig överallt i verksamheten. ”Också jag har snäva tidtabeller och om man inte alltid genast kan svara när man blir återuppringd, kan det leda till att man ringer fram och tillbaka och det är frustrerande”, berättar Vairimaa.

Med tjänsten i rätt tid förknippar Vairimaa bland annat det förebyggande arbetet – ”Att det går lätt och med låg tröskel att hitta den rätta kanalen där man får rådgivning och blir vid behov redan i ett tidigt skede hänvisad vidare till den yrkesutbildade person som situationen kräver”, beskriver hon sina tankar.

När det gäller kontinuiteten ser hon utmaningar med tanke på långtidssjukdomar i och med att man inte alltid vet vem man kan kontakta. Man kan bli tvungen att ringa mellan hälsocentralerna och sjukhusen, i synnerhet om man inte känner till systemet sedan tidigare och sköter ärenden till exempel på sina äldre närståendes vägnar. Närtjänsterna spelar också en viktig roll om man ofta måste uträtta ärenden till exempel i ett laboratorium.

När Vairimaa tänker på helheten anser hon att ”förändringen är en ny början”, alltså att övergången till välfärdsområdet är en bra möjlighet att göra saker mer kundorienterade och effektivare samt att ändra verksamhetsmodellerna.

För Sari Virta, som bor i Grankulla, är tillgången till vård likaså viktig – men enligt hennes erfarenhet kan skillnaden mellan den privata och den offentliga hälso- och sjukvården i vissa fall och på vissa orter vara rätt stor. ”Jag är lite oroad och hoppas att denna vårdreform kan medföra lösningar så att inte så mycket beror på om du har företagshälsovård eller en försäkring eller om du har en tillräckligt stark röst och förmåga att motivera saker”, funderar Virta.

När det gäller vård i rätt tid lyfter Virta fram framförhållning som en del av bedömningen av vårdbehovet. Hon anser att man bör lita på experter och säkerställa att de har tillräckliga resurser och kompetens samt stöd av varandra.

Med tanke på kontinuiteten i vården lyfter Virta fram kopplingarna på systemnivå – ”Självklart byts den vårdande personalen ibland, men då borde patientuppgifterna finnas tillgängliga – det känns lustigt, när vi ändå har Mina Kanta-sidor och Apotti och andra system, så överförs informationen dock inte nödvändigtvis från den privata sidan till den offentliga och tvärtom – även om man har gett tillstånd till det!”

Virta ser att övergången till välfärdsområdet är en möjlighet att få högklassig service i områdets verksamhetsställen och om personalen kan röra sig inom området ger det flexibilitet i resursanvändningen.

För Terhi Haataja, som kommer från Karislojo, är vårdens tillgänglighet viktigt som en helt konkret fråga – hon och hennes familj är som invånare på landsbygden vana vid att resa för att få service, men hon önskar att avstånden inte blir längre – en timmes resa till mödra- och barnrådgivningen eller läkaren är för lång. ”Distanstjänsterna har absolut sin plats, men de passar inte för allt”, beskriver Haataja sina tankar om digitala tjänster.

Att få vård i rätt tid gäller i hög grad tillgången till vård – ”Att man får vård genast när man behöver den”. Enligt hennes åsikt är förebyggande icke-lagstadgade tjänster, till exempel inom det sociala området, beklagligt underutnyttjade i förhållande till hur mycket de kan gagna människorna.

När det gäller kontinuiteten i vården upplever Haataja att lösningarna i patientdatasystemen ligger något efter i förhållande till all utveckling omkring. Om det saknas uppgifter i systemen eller om alla uppgifter inte syns, kan det uppstå till och med allvarliga situationer. ”Om det saknas något som helt ändrar lägesbilden, kan det leda till helt felaktiga vårdåtgärder”.

När Haataja tänker på välfärdsområdets beredningshelhet ser hon det som något oroväckande med tanke på jämlikheten att tyngdpunkten i verksamheten ligger på områdets största stad, Esbo – på både politisk och operativ nivå. När man funderar på jämlikheten bör man enligt henne bevara ett brett perspektiv i beslutsfattandet, och ärendena bör granskas som helheter och inte som utjämnade lönsamhetskalkyler.

Ett av målen i programmet Framtidens social- och hälsocentral är att förbättra tillgången till tjänster på lika villkor och i rätt tid och att förbättra tjänsternas kontinuitet. Syftet med reformen är att säkerställa att primärvården och socialservicen är tillgängliga för alla i så rätt tid som möjligt. Även om kommunerna har ansvaret för att ordna serviceproduktionen fram till årsskiftet, kan man redan i välfärdsområdets beredningsfas dela med sig av god praxis och utveckla fungerande verksamhetsmodeller.

Markus Paananen, som är serviceområdesdirektör för social- och hälsovårdstjänster inom Västra Nylands välfärdsområde, funderar i sitt arbete på tillgången till tjänster i rätt tid och tjänsternas kontinuitet. Inom välfärdsområdet utvecklar man flera projekt som syftar till att förbättra kundupplevelsen och kvaliteten på servicen. ”Under de kommande åren kommer vi att bedöma vilka verksamhetsmodeller vi bör prioritera i välfärdsområdet”, berättar Paananen.

Tillgången till tjänster i rätt tid och tjänsternas kontinuitet är en helhet, att koncentrera sig på endast en sak stjäl uppmärksamhet från en annan. Att tjänsterna tillhandahålls i rätt tid har att göra med tillgång till tjänster – tillgången har att göra med kontinuitet. Tillgången lyfts ofta fram först, men till exempel patienters olika behov betonar behovet av att vården ges i rätt tid och att den är kontinuerlig. Hur brådskande situationen är har en betydelse för bedömningen av vårdbehovet – i vissa fall är vården i rätt tid viktigare än tillgången till icke-brådskande vård.

I Västra Nyland pågår flera försök med teammodeller som har förbättrat tillgången till vård. I november startade den första teamhälsostationen i Esbo och med hjälp av modellen kunde väntetiderna till läkarmottagning förkortas betydligt. Detta förbättrade naturligtvis situationen också med tanke på kundresponsen: ”Vi trodde att responslådan hade upphört att fungera, men det kom inte in lika mycket respons som tidigare”, beskriver Paananen den förbättrade situationen.

En hälsostation som fungerar enligt teammodellen är ett övergripande koncept för verksamhetsstyrning, där ett multiprofessionellt team ansvarar för vården av kunden. I teamet ingår vanligen 8–12 experter – och det viktiga är att teamet försöker lösa kundens behov redan vid den första kontakten. Vid behov fortsätter vården med en expert per telefon eller på mottagningen.

Ett centralt mål är att förbättra tillgången till vård och att upprätthålla kontinuiteten i vården, gärna med en bekant expert. Många saker kan nuförtiden skötas flexibelt med hjälp av distanstjänster, och de som behöver en besökstid hänvisas till hälsostationen.

Verksamheten följs noga för att man aktivt ska kunna ingripa i avvikelser och problem med ordnandet av vården. Smidigheten i verksamheten ökar av att teamen självständigt kan utveckla verksamheten så mycket som möjligt och skapa de bästa lösningarna.

Utöver Esbo tillämpas verksamhetsmodellen i Grankulla, och i Raseborg håller man också på att ta i bruk en teammodell. Även vissa hälsostationer i Västra Nyland som lagts ut till privata serviceproducenter använder ett liknande koncept. När man övergår till Västra Nylands välfärdsområde kommer verksamhetsmodellen eventuellt att utvidgas till hela området.

Det viktigaste elementet i kvaliteten på primärvården är enligt Paananen dock kontinuiteten i vården. Med kontinuitet i vården avses i praktiken fastställande av vårdrelationens längd. ”Dålig kontinuitet i vården innebär att patienten varje gång möter olika experter - bra kontinuitet betyder att patienten kan uträtta ärenden med samma expert och vårdrelationen är etablerad”, beskriver Paananen.

Det är viktigt att veta från hurdan miljö människan kommer till mottagningen, hurdan livssituation och vilka händelser som eventuellt har samband med sjukdomen – man måste granska helheten i samband med nya symtom. Om bakgrunden utreds på nytt varje gång är det relativt ineffektiv verksamhet - ”Det är på sätt och vis viktigare att veta vilken typ av patient som har en sjukdom än hurdan sjukdom patienten har”, beskriver Paananen.

Kontinuiteten i vården omfattar utöver organiseringen också ett perspektiv som hänför sig till kommunikationen. Brister i kommunikationen kan medföra utmaningar i ordnandet av vården, om till exempel patientdatasystemet inte är uppdaterat när patienten blir kund hos jouren.

Beredningen av välfärdsområdet har utmaningar, liksom också möjligheter. En stor utmaning är tidtabellen – årsskiftet närmar sig snabbt och för beredningen behövs småningom allt mer personal, som är svår att lösgöra från den grupp av experter som finns i kommunerna i området. Att leda projektorganisationen är också ställvis utmanande, eftersom den administrativa organisationen för välfärdsområdet är under beredning.

Övergången erbjuder en stor möjlighet att utveckla verksamhetssätten – under processen kommer man att granska och bedöma verksamhetssätten och utveckla dem i en bättre riktning. Även koncerntjänsterna, som i framtiden kommer att betjäna endast social- och hälsovårdstjänsterna samt räddningsväsendet, kan synas som effektiviserad verksamhet också för invånarna.

Utvecklingen av digitala tjänster erbjuder många olika möjligheter, men inom hälso- och sjukvården kommer närmottagningen alltid att bevara sin betydelse – i vissa fall är det omöjligt att utföra vårdarbete på distans.

Sakkunnig personal är en mycket viktig faktor och det råder riksomfattande konkurrens om experter. ”Västra Nylands välfärdsområde måste kunna erbjuda en bra arbetsmiljö samt flexibla och mångsidiga möjligheter för experter. Det är viktigt att möjliggöra forskningsarbete och utveckling av det egna arbetet”, berättar Paananen om välfärdsområdets attraktionsfaktorer som arbetsgivare.

Koncentrering av tjänster är ett ämne som väcker debatt ur många synvinklar i Västra Nylands välfärdsområde. Enligt Paananen är det inte motiverat att regelmässigt stänga mindre enheter och koncentrera verksamheten när man övergår till välfärdsområdet. Enligt honom bör man när man överväger detta fundera på olika synvinklar:

• vilken tjänst det är rimligt att få nära – det finns olika sätt att producera tjänster, såsom närmottagning samt mobila och digitala tjänster
• produktionseffektivitet, är det möjligt att producera tjänsterna på ett mer kostnadseffektivt sätt
• ackumulationsfördelar, det vill säga vilken synergi som uppstår när olika tjänster samlas på samma ställe – leder detta till att resurserna används effektivare?

”Det är viktigt att tjänsterna under övergångsperioden bevarar åtminstone samma kvalitet som nu – den egentliga utvecklingen framskrider snabbare under de kommande åren.”

Mer information: Markus Paananen, serviceområdesdirektör för social- och hälsovårdstjänster i Västra Nylands välfärdsområde, markus.paananen@luvn.fi