Mål 4/5 i programmet Framtidens social- och hälsocentral: säkerställa att tjänsterna är tvärsektoriella och samverkande

I programmet Framtidens social- och hälsocentral utvecklas social- och hälsovårdstjänsterna på basnivå. Tillgången till tjänster förbättras och tjänsterna samordnas så att de motsvarar människornas behov. Programmet syftar till att förnya verksamhetssätten inom social- och hälsovården och utveckla servicehelheter som utgår från människan. Samarbetet mellan yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården stärks för att klientens situation ska kunna bedömas som en helhet och för att klienten ska få den hjälp eller det stöd som hen behöver redan via den första kontakten. Programmet har fem mål: 

1. förbättra tillgången till tjänster på lika villkor och i rätt tid, och förbättra kontinuiteten i tjänsterna 
2. förskjuta tyngdpunkten i verksamheten från tunga tjänster till förebyggande och föregripande arbete 
3. förbättra tjänsternas kvalitet och effekt 
4. säkerställa att tjänsterna är tvärsektoriella och samverkande 
5. dämpa kostnadsökningen. 

(Källa: https://soteuudistus.fi/sv/programmet-framtidens-social-och-halsocentral1(extern länk)) 

Regeringsprogrammet betonar att tjänsterna ska samordnas och att vård- och servicekedjorna ska vara smidiga. Tjänster på bas- och specialnivå inom socialservicen och hälso- och sjukvården kommer att samordnas och ett smidigt samarbete mellan olika yrkesgrupper säkerställas. För invånarna handlar det i stor utsträckning om förebyggande och sektorsövergripande serviceproduktion. En lyckad sådan gör tillgången till vård smidigare och tryggar vårdens kontinuitet. 

Studerande Jenna Meri, som bor i Grankulla, är erfarenhetsexpert när det handlar om hur de sektorsövergripande tjänsterna fungerar tillsammans. Hon har, liksom många andra unga, använt skolhälsovårdens tjänster och träffade regelbundet bland annat skolkuratorn – vid dessa möten uppfattade dock den yrkesutbildade inte att det fanns ett behov av specialiserad sjukvård för att förebygga att situationen förvärras. ”Det kändes som om kuratorn inte riktigt kunde föra mitt ärende vidare, även om situationen var allvarlig”, minns Meri då hon tänker på sina erfarenheter från ett par år tillbaka. 

Det gick heller inte helt smidigt att samordna tjänsterna mellan skolan och den specialiserade sjukvården. ”Sådan viktig information som också skolan borde känna till har inte nått skolan och det försvårade saker och ting, jag blev tvungen att själv förklara saker”, säger Meri. 

Meri har varit nöjd med servicenivån inom den specialiserade sjukvården och i synnerhet med att hon länge haft samma sjukskötare – detta gör servicen smidigare, man behöver inte gå igenom samma saker vid varje möte. Läkarna byts dock nästan varje gång, så samtalen tas alltid från början med den nya personen. ”Jag vet inte hur många olika läkare jag haft och det har känts lite tungt att jag alltid måste berätta samma saker”, funderar Meri. 

Johanna Jäppinen, som bor i Veikkola i Kyrkslätt, har varit mycket nöjd med hur den lokala hälso- och sjukvården och socialservicen samverkat. Som mamma till tre barn under 10 år är det rådgivningstjänsterna som är mest bekanta och via dessa tjänster har hennes familj fått hjälp smidigt samt en remiss till fortsatta undersökningar eller vård.  

Enligt Jäppinen är rådgivningspersonalen mycket professionell och litar också på förälderns magkänsla när det gäller barnets behov av vård och situation. ”Mitt yngsta barn har stammat lite och jag ringde precis förra veckan till rådgivningen – som via ett telefonsamtal hänvisade oss till talterapi”, berättar Jäppinen som ett exempel på snabb hjälp i vardagen.  

I fråga om socialservice har Jäppinen erfarenhet av hemservice inom familjearbetet, som hon har varit särskilt nöjd med. ”Vi fick hemservice inom familjearbetet ungefär en gång i veckan under många års tid och det är kanske den bästa förebyggande servicen som finns – jag har inte ens hunnit bli utmattad trots att jag har många barn”, sammanfattar Jäppinen. 

Hangöbon Hanna Koivisto är verkligen nöjd med de lokala rådgivningstjänsterna, det finns tillräckligt med personal och man kan alltid få service, nästan genast vid behov. ”Du kan till exempel skicka ett textmeddelande direkt till hälsovårdaren”, konstaterar Koivisto. Enligt Koivistos erfarenhet får man i en liten kommun personlig service och det känns som om det finns tillräckligt med tid att diskutera – saker och ting var annorlunda i Helsingfors, där Koivisto bodde med sin familj innan hon flyttade till Hangö.  

Koivistos familj, som bara bott i Hangö i ett par år, har kommit i kontakt med tvärsektoriella tjänster och samverkan mellan tjänster via rådgivningstjänsterna och skolhälsovården. Till exempel är samarbetet mellan daghemmet och rådgivningen viktigt i angelägenheter som berör barnen och Koivisto har bara goda erfarenheter av detta.  

I Hangö är man orolig för om social- och hälsovårdstjänsterna är tillräckliga och bestående, eftersom det har gallrats bland tjänsterna och det är svårt att få permanent personal till området. Det är svårt att genomföra sektorsövergripande tjänster om det inte finns personer som tillhandahåller dem – Koivisto har funderat på saken ur olika synvinklar: ”En del av problemet kan bero på tillgången till bostäder eller om det finns en lämplig arbetsplats för partnern”, funderar Koivisto. Det här är en nöt att knäcka då man säkerställer personalresurser och en tvärsektoriell verksamhet i samband med beredningen av välfärdsområdena. 

Mari Ahlström, serviceområdesdirektör för tjänster för barn, unga och familjer, beskriver verksamheten inom sitt serviceområde som en kombination av social- och hälsovårdstjänster på flera nivåer. ”Till tjänsterna hör rådgivning samt skol- och studerandehälsovård, som är ren och skär hälsovård, och i den andra ytterligheten finns barnskydd, som är socialvård – och däremellan finns det olika tjänster, till exempel rehabiliteringstjänster, familje- och socialarbete, familjerättsliga tjänster samt psykiatriska tjänster för barn”, beskriver Ahlström. 

Ett nära samarbete mellan de yrkesutbildade har en nyckelroll när det gäller att säkerställa att tjänsterna är tvärsektoriella och samverkande. Likaså är ett nätverksbaserat samarbete mellan de tjänster som blir kvar hos kommunerna viktigt, eftersom till exempel småbarnspedagogiken, skolorna och hobbyerna även i fortsättningen kommer att vara tjänster som ordnas av kommunerna. 

Riktlinjerna för verksamheten inom tjänsterna för barn, unga och familjer ger serviceområdet riktlinjer för övergången till välfärdsområdet och den framtida utvecklingen.  

Riktlinjer för verksamheten:  

• En smidig tillgång till tjänster och kontinuerliga tjänster vid förändringar tryggas. 
• Tjänsterna för barn, unga och familjer bildar tillsammans en funktionell helhet vid familjecentret, som stöds genom ett systemiskt arbetssätt. 
• Processen för att bli klient samt handledningen och rådgivningen med låg tröskel utvecklas bland annat genom en fungerande tjänst i första linjen.  
• Samarbetet mellan aktörerna inom elevhälsan stärks.  
• Barns och ungas psykiska hälsa stöds genom att man utvecklar och etablerar enhetliga servicevägar samtidigt som basnivån stärks. 
• De familjerättsliga tjänsterna centraliseras och utvecklas i hela området.  
• För barnskyddets klienter tryggas de befintliga tjänsterna och klienthandledningen utvidgas stegvis så att den omfattar hela området.   
• Den egna produktionen inom barnskyddets mottagningsverksamhet stärks så att den svarar på hela välfärdsområdets behov. Inom vården utom hemmet luckras servicestrukturen upp genom att familjevården stärks.   
• Strukturerna och innehållet i välfärdsarbetet och övrigt arbete med kontaktytor utvecklas tillsammans med kommunerna.  
• Personalens arbete stöds genom smidiga processer och det coachande ledarskapet stärks. 

Man har redan kommit långt i arbetet, men ändå finns det fortfarande mycket att göra. ”Visst övar vi ännu på att bli Västra Nyland, vilket ju är mänskligt, eftersom de tjänster vi erbjuder klienterna ofta är lokala – då är det ju naturligt att fundera på saker ur den egna byns perspektiv, och man vill inte förstöra något som fungerar bra i övergången”, funderar Ahlström på helheten. Välfärdsområdet medför också många möjligheter, till exempel kan man utnyttja specialtjänster i hela området, även där det kanske har varit svårare att få dem.  

Till exempel inom socialservicen är det mer flexibelt att kunna söka och utbilda stöd- och fosterfamiljer i ett stort område. När det gäller upphandlingar har välfärdsområdena olika alternativ – ibland är det förnuftigt att anlita lokala tjänsteleverantörer, å andra sidan medför en sammanslagning av större helheter ibland tydliga ekonomiska fördelar. 

”Och sedan finns det också vissa situationer där inte ens ett välfärdsområde av denna storlek är tillräckligt stort – då samarbetar vi till exempel med välfärdsområdena i Nyland och Helsingfors”, konstaterar Ahlström.  

Personalen har i olika skeden av beredningen funderat över vad som kommer att placeras var i den nya organisationen och om befattningsbeskrivningarna kommer att ändras på något sätt. ”I övergångsskedet har vi utgått från att kommunerna på lokal nivå har funderat på vilket serviceutbud som motsvarar behovet, så för att säkerställa en trygg övergång är det inte förnuftigt att med vett och vilja ändra på det i det här skedet. Sedan får vi med tiden nästa år se vad som behöver göras annorlunda”, funderar Ahlström. 

Vid övergången till välfärdsområdet är det viktigt att utveckla personalens nätverksbaserade samarbete över kommun- och yrkesgränserna. Tjänsterna för barn, unga och familjer bildar tillsammans ett så kallat familjecenter där tjänsterna anpassas efter klientens behov. Verksamhetsmodellen med ett familjecenter möjliggör samarbete mellan olika aktörer, oberoende av om det är fråga om ett gemensamt fysiskt verksamhetsställe eller ett nätverksbaserat arbetssätt. När man känner till en annan yrkesutbildad persons möjligheter att hjälpa en gemensam klient är det lätt att anpassa det egna arbetet enligt familjens bästa. Då riktas hjälpen rätt.   

Ett område som omfattar hela Västra Nyland ger också möjlighet att utnyttja resurserna i större utsträckning, å andra sidan innebär det också möjligheter med tanke på karriären – att utvidga sin egen kompetens och sitt arbetsområde. ”Tjänsterna blir välfärdsområdets tjänster och inte längre en viss kommuns tjänster – det är just det som eftersträvas med denna reform – att resurserna ska kunna användas inom hela området. Det är viktigt att klienterna får den vård och de tjänster de behöver”, konstaterar Ahlström. 

De digitala tjänsterna utvecklas i snabb takt och Västra Nylands välfärdsområde vill hänga med i denna utveckling. Med hjälp av digitala tjänster kan man i dag betjäna ett växande antal invånare, det bör emellertid beaktas att digitala tjänster och tjänster på distans ändå inte lämpar sig för alla. Det behövs olika sätt att få kontakt med en yrkesutbildad person då tjänsterna ordnas. Välfärdsområdet ger möjlighet till gemensam utveckling och upphandling så att varje kommun eller yrkesgrupp inte själv behöver fundera på de olika alternativen.  

En del av välfärdsområdets framgång består i hur vi kan rikta tjänster till dem som behöver dem mest eller som har nytta av dem. Här måste vi utvecklas inom kunskapsbaserad ledning. I ett stort område kan vi också prova alternativa sätt att genomföra tjänster och jämföra dem med varandra. ”Med hjälp av kunskapsbaserad ledning kan vi kanske bättre se vilka av våra åtgärder som verkligen har effekt och justera verksamheten enligt detta”, funderar Ahlström. 

Den största utmaningen med tanke på beredningen har varit tiden, eftersom det har funnits väldigt lite tid att genomföra en stor förändring. ”Här kan det komma en liten svacka i tjänsterna och utvecklingen av innehållet, som vi nog snabbt kommer över – kanske det är det som betonas just nu”, konstaterar Ahlström. Övergången till välfärdsområdet är förknippad med en enorm mängd administrativt arbete för att bygga upp hela organisationen – det går inte att undgå att detta påverkar även arbetet med att utveckla innehållet, i synnerhet som det är samma personer som håller på att bygga upp förändringen och som har i uppgift att hålla igång serviceproduktionen.  

En utmaning för det framtida välfärdsområdet är den nationella bristen på anställda inom social- och hälsovården. Det är svårt att hitta en mirakellösning på hur man kan bygga upp en attraktiv arbetsgivarbild. ”I regel har de personer som börjar arbeta i branschen valt sin bransch för att de vill utföra ett meningsfullt arbete. Vi som organisation måste hjälpa till så att de kan utföra sitt arbete så bra som möjligt”, sammanfattar Ahlström.   

  Mer information: Mari Ahlström, serviceområdesdirektör för tjänster för barn, unga och familjer inom Västra Nylands välfärdsområde, mari.ahlstrom@luvn.fi