Illasinnade ADHD?
Frågor som handlar om aktivitets- och uppmärksamhetsstörningen har ofta varit föremål för diskussion under den senaste tiden. Yle publicerade nyligen en artikel(extern länk) om regionala skillnader i fråga om ADHD-diagnoser. Det här har väckt diskussion bland annat om skadorna av en felaktig diagnos(extern länk). Å andra sidan har kännedomen om ADHD ökat, vilket naturligtvis ökar antalet diagnoser. Fortfarande möter man dock stereotypa attityder, där dåligt uppförande lätt förknippas med ADHD. En gång hörde jag till och med tvivlande funderingar om ett barns eventuella ADHD-symtom, eftersom hen inte är ”illasinnad”.
Jag tror inte att ett barn avsiktligen vill någon illa, vare sig hen har ADHD eller inte. Om barnet beter sig på ett utmanande sätt bör man se närmare på bakgrundsfaktorerna. Till ADHD hör naturligtvis också beteendesymtom. Om barnet inte har fått förstående handledning, lämpliga eller tillräckliga stödåtgärder, så kan uppförandet givetvis framstå som mycket utmanande, ”dåligt beteende”. Men det gäller att förstå, att barnet då inte känner till något annat sätt att klara av situationen. Då behöver barnet stöd och handledning för den önskade verksamheten. Det kräver träning och upprepningar, så att barnet lär sig det nya sättet att agera. Det viktigaste är att beakta, vad träningen ger barnet; ett mindre belastande och bättre sätt att klara sig samt positiv respons.
Jag är ibland oroad över självkänslan hos barn med neuropsykiatriska symtom, och över hur mycket negativ respons de får. Och dessutom för saker, som de behöver en vuxens hjälp och stöd. På mina mottagningar har jag träffat unga som kan vara mycket återhållsamma och frånstötande. Nä vi börjar fundera på den ungas goda sidor, kan hen inte nämna en enda sak. Då konstaterar jag att alla av oss har goda sidor och att vi nu funderar på saken med hjälp av en lista över personlighetsdrag. Det finns alltid goda saker, minst tre. Efter det här avslappnar den unga och är öppnare. Att uppmärksamma det goda är dock viktigt med precis alla barn och unga.
I stödet för ADHD ser jag en minskning av belastningen som den viktigaste saken. När man genast i början av dagen ser till att belastningskoppen inte fylls alltför snabbt, så skvätter det inte ut. Här bör man beakta barnets individuella belastningsfaktorer, till exempel i fråga om högkänslighet, övergångssituationer och fokusering på undervisningen. Om barnet genast då hen kommer till skolan upplever att ljudnivån är överväldigande, hur kan detta underlättas? Hen tappar fokus på skoluppgifterna redan efter 15 minuter, hur kan man påverka detta? Barnet borde gå till skolans matsal, men runt omkring råder en fruktansvärd kalabalik och oväsen, kan något göras åt saken? När barnet har kommit hem ska läxorna göras, men skoldagens belastning har orsakat trötthet, hur kan barnet ladda batterierna en stund innan hen gör läxorna? Bland materialen i Psykportens egenvårdsprogram för barn med neuropsykiatriska symtom finns bland annat en övning med en belastningsindikator(extern länk), som kan användas när man begrundar faktorer som belastar barnet och sådana som underlättar belastningen.
Sedan då den där medicineringen. ADHD kräver att hjärnverksamheten stimuleras för att göra det lättare för personen att koncentrera sig. ADHD-medicinerna är oftast stimulerande medel, som på så sätt lindrar symtomen. För vissa räcker det med icke-medicinska metoder, såsom en fidget-kub eller traditionella fingrande på häftmassa och minskning av belastningen. Även om man kommer fram till läkemedelsbehandling så behövs ofta även andra stödmetoder i vardagen.
Barnen är individer och därför har de individuellt nytta av olika metoder. Utöver de färdiga lösningarna kan även kreativitet användas. Ja, och det lönar sig att fråga barnet vad som hjälper!
Barn med ADHD är barn precis som alla andra och ofta behöver de mer stöd av vuxna under uppväxten. Om barnet verkar illasinnat (ADHD eller inte), då är det antagligen dags för de vuxna att se sig i spegeln och därefter hjälpa den lilla människan har komma bort från negativiteten.
Niina Klenberg
Skribenten arbetar som skolhälsovårdare inom Västra Nylands välfärdsområde
**
Källor:
YLE:s artikel. Inget slut på ökningen av adhd-diagnoser bland minderåriga – stora regionala skillnader – Hälsa – svenska.yle.fi(extern länk)