Gemenskapsboende – ett självständigt men inte ensamt liv

Gemenskapsboende lämpar sig för personer som i regel klarar sig självständigt i sin vardag, men som ändå behöver handledning, stöd eller hjälp i sitt dagliga liv.

Man kommer ofta till gemenskapsboende i ett skede av livet då ett tryggt boende hemma inte längre kan uppnås med hemvård, stödtjänster som tillhandahålls i hemmet eller närståendevård, men den äldre inte nödvändigtvis ännu behöver vård dygnet runt.

I gemenskapsboenden kan äldre personer leva ett självständigt och aktivt liv med stöd av de tjänster som han eller hon behöver.

– När en äldre person flyttar till oss kan han eller hon känna sig som hemma genast eller hitta sin plats med tiden. I allmänhet trivs man dock bra hos oss, berättar Mare Rosenberg, servicehandledare vid Leva och bo-seniorcentralen i Sökö. 

Vid enheten för gemenskapsboende har varje boende ett eget hem som de kan inreda med sina egna möbler och viktiga minnesföremål.

– Hemmet och föremålen är en viktig del av människans identitet. När äldre inser att de får göra sitt gemensamma boende vackert, blir det ett riktigt hem, säger Mare som har erfarenhet av detta.   

I gemenskapsboende erbjuds många slags aktiviteter och samvaro med de andra boende. Det är frivilligt att delta. De äldre kan leva i gemenskapsboendet under mycket egna förhållanden För många äldre medför gemenskapsboende en helt ny slags aktivitet i livet.

Ofta blommar en äldre person som levt ensam länge ut bland jämnåriga och genom att delta i aktiviteter. De boende får delta i gymnastikstunder, dansstunder, högtidsfirande och många olika uppfriskande program. Den dagliga kaffestunden i vardagsrummet har blivit en fantastisk gemensam stund där man utbyter nyheter och bekantar sig med varandra.

De boende kan uträtta ärenden, vistas utomhus och träffa sina vänner och familjer självständigt, enligt sina egna bekanta vanor.

Pertti 79 flyttade till Sökö för cirka ett och ett halvt år sedan. Det ensamma livet, långt från service fungerade inte längre.

– Jag var tvungen att åka långt med buss för att komma till butiken. Även vissa hälsoproblem kom med i bilden, minnet och balansen hade sina ryck. Vardagen fungerade inte längre. Till slut föll jag svårt och hamnade på sjukhus, berättar Pertti.

När en flytt till den nya boendeformen fördes på tal var Pertti först inte helt övertygad.

– Jag ville inte lämna mitt hem. Snart insåg jag dock att lösningen var riktigt bra. Jag hade trott att det var självständigt att leva ensam, men det var väldigt ensamt.

Pertti berättar att de första dagarna i det nya hemmet var lite som i en dimma.

– Jag rörde mig inte utanför min lägenhet. Sen insåg jag att det finns andra här, jag hittade de gemensamma kaffestunderna och fick vänner. Tillsammans med de andra går han och äter, vistas utomhus och får lite syre. Det är helt fantastiskt att det finns aktiviteter och samtalssällskap, konstaterar Pertti.

Numera känns Sökö-bostaden som ett riktigt hem för Pertti.

– Bostaden är ditt eget rike, varifrån man kan ge sig ut för att träffa andra människor antingen inne i huset eller längre bort. Stolgymnastik är min favorit bland husets utbud. På sommaren brukar vi gå och äta tillsammans med gamla kompisar och vi planerar att åka till stugan och beundra Längelmävesi, berättar Pertti.

Leo 79, bodde själv i Hagalund tills det blev omöjligt att röra sig i butiken från huset på 7 våningar.

– Benen hade fått motstå slag redan ungdomen då jag var målvakt i HJK. Det var svårt att röra sig i Hagalund och till och med omöjligt efter operationen. Att förlora körkortet var det sista slaget, ett hårt sådant. Jag klarade mig helt enkelt inte längre ensam i vardagen ens med den hjälp jag fick, berättar Leo.

En anställd vid Seniorinfon kom till undsättning och Leo hittade ett hem i Sökö gemenskapsboende. 

– Först bekantade jag mig med Alberga, men för mig kändes Sökö som en lämpligare plats. Om jag nu skulle vara tvungen att välja mellan hemmet i Hagalund och Sökö, skulle jag välja Sökö.

Enligt Leo tar det tid att vänja sig vid förändringar. Gemenskapsboende är dock enligt honom en mycket bra lösning.

– Här är allt tydligt, hjälpen är nära och jag har också fått kompisar. Det är också att lätt att röra sig i de tillgängliga utrymmena. Trygghetsarmbandet är en bra hjälp på natten och här badar vi också bastu, säger Leo och tackar. 
Mer information: Gemenskapsboende för äldre