Koncentrationsförmågan sätts på prov – vad händer i barnens och de ungas vardag?

I podden Medarbetare för förändring diskuterar välfärdsområdets forskningsdirektör Silja Kosola och ledande överläkare Kaija Malk fenomenets bakgrund, diagnostisering och förebyggande.

Utmaningarna med koncentrationsförmågan är inte bara ett individuellt problem, utan återspeglar bredare samhällsförändringar. Förändringarna i våra hälsovanor, såsom minskad mängd sömn, brist på motion och ökad skärmtid, försämrar förmågan att koncentrera sig. Även förändringen av inlärningsmiljöerna mot modeller som betonar öppenhet och självstyrande kan utmana särskilt sådana barn som behöver mer struktur och handledning.

• Det har skett tydliga förändringar i miljön, och dessa påverkar barnens koncentrationsförmåga – särskilt när det gäller sömn, motion, skärmtid och inlärningsarrangemang, konstaterar Malk.

Kosola ger en träffande beskrivning av de ungas erfarenhet:

• De unga säger själv att de har 'pingpong-hjärnor' eller 'brain rot' - hjärnröta. Sådana uttryck berättar hur vardagen kan kännas bland flödet av stimuli.

I podden betonas att det primära målet inte är en diagnos, utan en helhetsförståelse av situationen. Problem med koncentrationsförmågan kan ha många olika orsaker och bör inte automatiskt tolkas som neuropsykiatriska störningar. Det är viktigt att situationerna bedöms på ett övergripande sätt och utan fördomar. En omfattande inledande kartläggning, där man till exempel beaktar sömnkvaliteten, näringen, familjesituationen och utmaningarna i skolgången hjälper att identifiera de verkliga stödbehoven och endast förståelsen av detta ger en möjlighet att ingripa på rätt sätt. Först därefter kan det bedömas om det finns ett behov av diagnostik.

- Vi vill inte prata om en ADHD-kartläggning, utan om en kartläggning av utmaningar som påverkar koncentrationsförmågan, säger Malk.

Kosola illustrerar saken genom att jämföra situationen med hälso- och sjukvården:

- Om en patient söker sig till läkaren på grund av magsmärtor, är cancer inte det första som undersöks. Enligt samma logik bör även koncentrationsutmaningar först utredas lugnt och grundligt.

Skärmtid är en av de centrala faktorerna som påverkar barns och ungas koncentrationsförmåga. Enligt forskningen rekommenderas högst en timme skärmtid per dag för förskolebarn, och för ungdomar är två timmar en bra tumregel under fritiden. Det är viktigt att föräldrarna inte övervakar endast mängden skärmtid, utan även innehållet.

- Skärmtid rekommenderas inte alls för barn under 2 år, och för små skolbarn är en timme om dagen redan mycket – särskilt med tanke på hur lite gemensam tid familjerna ofta har, påminner Kosola.

Föräldrarnas eget skärmbeteende påverkar direkt barnets utveckling. Kosola betonar att om en förälder inte är genuint närvarande, får barnet inte den nödvändiga interaktionen. Detta kan senare återspeglas i talutvecklingen, känsloregleringen och beteendet.

Koncentrationsförmåga är inte bara en individuell egenskap – det är stöd från gemenskapen och omgivningen. Föräldrarna, skolorna och samhället måste tillsammans skapa ramar där barn och unga har möjlighet att fokusera, växa och må bra.

Koncentrationsförmågan kan stödjas med enkla men konsekventa val i vardagen. Tillräcklig sömn, en regelbunden dygnsrytm, motion, utomhusvistelse och hälsosam kost utgör grundpelarna för välbefinnandet. Det är bra att schemalägga uppgifter som kräver koncentration till tider då man är som piggast.

Att också tåla tristess är en färdighet värd att värna om – fantasin behöver utrymme för att utvecklas. Kosola uppmuntrar föräldrar att ge barnet utrymme att bli uttråkad:

- Att barnet först säger att det inte finns något att göra och att det är tråkigt betyder inte att föräldern genast ska rusa på plats för att underhålla. Om man låter det vara en stund, börjar fantasin komma igång, uppmuntrar hon.

Lyssna på podden på Spotify (finska)(extern länk)