Tryggt tillbaka hem

När en äldre person insjuknar plötsligt eller till exempel på grund av en operation behöver avdelningsvård på sjukhus, försämras ofta också hans eller hennes förmåga att fungera; röra på sig, äta, dricka, klä på sig eller självständigt sköta sin hygien.

Det är lätt, men farligt att stanna i sängen. När man ligger till sängs försvinner kroppens muskelmassa på kort tid. Under den första veckan i sängläge kan upp till 3–5 % av muskelmassan gå förlorad per dag, vilket innebär en nedsatt muskelstyrka på cirka 20 %.

– Vid sängvila uppstår lätt en skadlig spiral. När människan inte rör sig känner hon sig inte hungrig och då sjunker energinivån. När muskelstyrkan minskar försämras rörelseförmågan och ofta ökar rädslan för att falla. Den äldre vill kanske inte längre dricka för att inte behöva gå på toaletten, berättar fysioterapeut Carla Akiola.

– Vågrätt läge ökar trötthet, yrsel och förvirring hos äldre personer. I liggande ställning vädras lungorna inte på samma sätt som i upprätt ställning och i rörelse, varvid till exempel risken för lunginflammation ökar, tillägger Närvårdare Maime Raagmaa.

När patienten kommer till avdelningen bedömer ett team som består av olika yrkesutbildade personer, såsom läkare, sjukskötare, närvårdare, fysioterapeut, ergoterapeut hans eller hennes förmåga att fungera och behov av rehabilitering.

Varje yrkesutbildad person granskar ur sitt eget perspektiv vad som har varit utgångsläget i vardagen, hur personen mår på avdelningen och hurdan rehabilitering hen behöver för att tryggt kunna återvända hem.

– Multiprofessionella team arbetar för att patienten ska kunna stiga upp ur sängen, börja röra på sig och själv göra små vardagssysslor på avdelningen så snart det är möjligt inom ramen för begränsningar, till exempel ett sår eller gips. Det är viktigt att öka patientens funktionsförmåga och rehabilitering gradvis, progressivt. På så sätt rehabiliteras patienten så bra som möjligt och klarar sig självständigt i sin tidigare boendemiljö, förklarar Akiola.

Förvånansvärt små saker har en positiv inverkan på rehabiliteringen.

– Att öppna gardinerna på morgonen hjälper i dygnsrytmen. När man äter sitter man upp så fort det är möjligt och tryggt. Från sängen förflyttar man sig fortfarande till fåtöljen och till bordet och rör sig till dagsalen för att äta, berättar Raagmaa.

Fysioterapeuten bedömer patientens rörelseförmåga och behovet av hjälpmedel, till exempel rullstol eller rollator.

– Redan i sängen kan man göra små rörelser. Man börjar med att ta en kort promenad. Om det finns trappor hemma hos patienten övar man på att gå i trappor på ett säkert sätt på sjukhuset. När konditionen förbättras har patienten möjlighet att delta i mångsidig gruppverksamhet, till exempel stolgymnastik, berättar Akiola.

I varje patients rum finns en rumstavla där man vid sidan av målen har antecknat aktuella frågor och information om hur rörligheten framskrider.  Utöver regelbundna möten delar yrkesutbildade personer dagligen med sig av information till varandra om hur patienten framskrider och stöder varandras arbete till förmån för patientens rehabilitering.

Målen för rehabiliteringen ställs upp tillsammans med patienten. När målen ställs upp beaktas hurdana förhållanden personen har hemma. Patienten stöds och motiveras så att han eller hon förstår sin egen viktiga roll i rehabiliteringen.

– Vårdpersonalen uppmuntrar patienten till egen aktivitet och stöder träning enligt rehabiliteringsplanen genast i början av avdelningsperioden. Detta innebär att man uppmuntras göra små vardagssysslor själv i så stor utsträckning som möjligt och inom de gränser som den egna hälsan tillåter. Det är viktigt att vara så aktiv som möjligt även under avdelningsperioden: stiga upp, gå själv på toaletten, delta i tvättsituationer, röra sig på avdelningen, berättar Akiola.

Även avdelningens lokaler är en del av rehabiliteringen, de är avsedda att vara lockande och uppmuntra till aktiv verksamhet.

Även patientens närstående har en stor roll i rehabiliteringen.

– Överlag är det viktigt att besöka en närstående. Bekanta människor ger kraft. De kan också berätta vad patienten tycker om, om han eller hon är kvällspigg eller helst vill sova på morgonen och vilka vanor han eller hon har haft hemma. Av dem kan skötaren eller terapeuten få viktiga tips för rehabiliteringen, berättar Raagmaa.

På avdelningen uppmuntrar Akiola de närstående att tillsammans med patienten röra på sig. Hen ger också råd om användningen av hjälpmedel.

– Många kanske tror att man sitter bredvid sängen när man är här på besök. Tvärtom. Jag rekommenderar ofta att man ska besöka sjukhusets café, man kan också gå ut om vädret tillåter.

När den akuta sjukdomen har behandlats och patienten har rehabiliterats bra är hen redo att skrivas ut. På avdelningen bedöms om patienten behöver fortsatt rehabilitering eller hjälpmedel som stöd för rörligheten vid utskrivning.

– Det är viktigt att säkerställa att personen klarar sig tryggt hemma och får de redskap som behövs för sin självständiga vardag, till exempel en hjälpande rollator, säger Akiola.

Vid bedömningen av servicebehovet granskar man om personen behöver annat stöd, till exempel hemvårdstjänster, tjänster som stöder boende hemma, eller om situationen är så att det behövs ett nytt slags boende i stället för det gamla hemmet.

– Det är viktigt med att det blir en trygg resa från hem till hem, säger Akiola och Raagmaa.

Sjukhustjänsternas rehabiliteringsavdelningar inom primärvården finns i Esbo, Lojo, Raseborg och Vichtis. Utvärderingsavdelningar finns i Esbo, Hangö och Högfors.

Mer information: sjukhustjänster