Skolfrånvaro

Den ökade skolfrånvaron bland barn och unga och hur utmanande den är har observerats på internationell nivå redan under en längre tid. Man har också strävat efter att skapa en gemensam begreppsapparat kring fenomenet. Med hjälp av den gemensamma begreppsapparaten får vi en gemensam förståelse för skolfrånvaro, vi kan jämföra de verksamhetssätt som används internationellt och vi kan bättre gestalta det mångfacetterade fenomen. Gemensamma begrepp är också viktiga för kommunikationen och de underlättar både det sektorsövergripande samarbetet och klientarbetet.

I handboken Vår gemensamma skolväg har man publicerat begrepp som används i Finland och som grundar sig på begrepp som redan används internationellt. Avbruten skolgång (school attendance problems) har i Finland blivit en allmän term som i större utsträckning beskriver fenomenet och med hjälp av vilken vi kan identifiera att barnet eller den unga har hamnat utanför skolgemenskapen. Utöver avbruten skolgång talar man om problematisk frånvaro, långvarig frånvaro, oregelbunden skolgång och oroväckande frånvaro. De begrepp som används hjälper oss att namnge den observerade frånvarons karaktär och identifiera den oro som den ger upphov till. Begrepp som hänvisar till barnets eller den ungas identitet, såsom användningen av ordet hemmasittare, har slopats. Andra begrepp som anknyter till fenomenet är till exempel skolengagemang och skolnärvaro.

Lägesbild avser en kunskapsbaserad helhetsbild av barnets eller den ungas skolfrånvarosituation. Lägesbild och sammandrag betyder ofta samma sak. Det är bra att strukturera lägesbilden antingen i skriftlig eller visuell form så att den kan granskas tillsammans.

Gemensam förståelse avser en målbild där barnet eller den unga, föräldrarna och medarbetarna har en enhetlig och korrekt uppfattning om barnets eller den ungas skolfrånvarosituation som grundar sig på lägesbilden. En gemensam förståelse byggs i första hand upp tillsammans med familjen utifrån det sammandrag som medarbetaren skapat. Bristen på gemensam förståelse kan till exempel visa sig som en situation där olika parter har olika eller motstridiga uppfattningar om barnets och den ungas skolfrånvaro eller där det i nätverket förekommer meningsskiljaktigheter om stödbehoven.

En gemensam förståelse skapas så att man grundligt har gått igenom sammandraget av barnets eller den ungas skolfrånvaro med barnet eller den unga och föräldrarna. Barnet eller den unga och föräldrarna har rätt att precisera, korrigera och delta i skapandet av den gemensamma förståelsen så att den motsvarar deras livssituation och verklighet.

Det kan finnas många olika faktorer som ligger bakom skolfrånvaron och mer sällan kan endast en faktor nämnas som orsak. Ju fler riskfaktorer som upptäcks i barnets eller den ungas liv, desto större är möjligheten att skolfrånvaron ökar. Det är lättare att identifiera riskerna när vi är medvetna om vilka faktorer som påverkar uppkomsten av barnets eller den ungas skolfrånvaro.

Faktorer som påverkar skolfrånvarosituationerna har delats in i två huvudkategorier: individuella faktorer och miljöfaktorer.

Individuella faktorer kan till exempel vara: ålder, kön, psykisk hälsa, inlärningssvårigheter, hälsotillstånd och sjukdomar, rädsla för misslyckande, användning av rusmedel, svag självkänsla, brist på motivation, aktivitet nattetid.

Till miljöfaktorerna hör 1) familje- och föräldraskapsfaktorer (t.ex. negativa utvecklingsförlopp i familjen, socioekonomisk bakgrund, föräldrarnas stöd), 2) kamratfaktorer (t.ex. kamrattryck, ensamhet, mobbning), 3) skolfaktorer (t.ex. lärar-elevrelationer, atmosfären i skolan, faktorer i anslutning till undervisningen) samt 4) samhällsfaktorer (t.ex. ungdomskultur, utbildningssystem, grannskap).

Även om man identifierar faktorer som påverkar skolfrånvaron är det bra att komma ihåg att varje barn eller ung person är annorlunda och behandlar det som händer i hens liv individuellt. Därför ska man närma sig varje barns eller ung persons skolfrånvarosituation med en fördomsfri attityd och en tillräckligt omfattande kartläggning, varvid man kan skapa en korrekt lägesbild av just hens situation. 

Under de senaste åren har man granskat barns och ungas skolfrånvaro i huvudsak ur två perspektiv. Perspektiven hjälper till att gestalta skolfrånvarons mångfacetterade karaktär och barnets eller den ungas behov av att bli borta från skolan. David Heyney delar in skolfrånvaron i olika frånvarotyper som hjälper oss att uppfatta hurdan frånvaro det är fråga om. Christopher Kearney delar in skolfrånvaron i funktionella orsaker, det vill säga vilka behov som styr barnets eller den ungas skolfrånvaro. Perspektiven stöder varandra och de ska granskas tillsammans.

• Emotionellt undvikande av skolan (emotional based school avoidance) Barnet eller den unga vägrar att gå till skolan. Föräldrarna vet att barnet inte går i skolan och försöker få hen till skolan.
• Frånvaro som främst grundar sig på vårdnadshavarnas initiativ (school withdrawal) Vårdnadshavarna vill hålla barnet hemma eller försöker inte tillräckligt få barnet att gå till skolan.
• Skolk (truancy) Barnet eller den unga skolkar från vissa lektioner utan tillstånd av skolpersonalen. Föräldrarna är vanligtvis inte medvetna om saken.
• Frånvaro som främst grundar sig på skolans initiativ (school exclusion) Skolan utesluter barnet eller den unga från skolan till exempel för en viss tid genom avstängning från skolan eller genom att olovligen förkorta skoldagarna.

För att arbetet för att förbättra skolfrånvarosituationen ska vara effektivt måste man utreda de faktorer som orsakar och upprätthåller frånvarobeteendet. Det är nödvändigt att förstå orsakerna bakom frånvaron för att man ska kunna söka en övergripande lösning på barnets eller den ungas situation.

Grunden för åtgärder och hjälpmedel som riktas mot skolfrånvaron är en tillräckligt omfattande kartläggning av situationen. Ibland är det lätt att identifiera orsakerna bakom skolfrånvaron och inleda rätt stödåtgärder för dem. Ofta befinner man sig dock i en situation där man inte känner till orsaken till barnets eller den ungas försvårade skolfrånvaro.

Med hjälp av kartläggningen får man fram orsaker som ligger bakom frånvaron och som det är viktigt att utreda för att man ska kunna inrikta arbetet på rätt saker. Ibland räcker det med en diskussion för att kartlägga situationen (med barnet eller den unga/hens föräldrar), ibland får man klarhet i orsakerna till frånvaron genom de forskningsbaserade enkäterna om skolfrånvaro SRAS-R och ISAP. Om skolfrånvarosituationen har komplicerats och arbetet för att förbättra situationen inte framskrider, är det skäl att stanna upp och ta tid för en grundlig kartläggning av situationen (se Nästa kapitel).

Om stödåtgärder vidtas utan grundläggande förståelse för barnets eller den ungas situation finns det risk för att åtgärderna är ineffektiva eller till och med har en skadlig inverkan på situationen. Detta är i sin tur förknippat med en risk för att barnet eller den unga och hens föräldrar förlorar hoppet om en förändring eller tröttar på att hjälpa. Därför ska arbetet i utmanande skolfrånvarosituationer alltid inledas med en ordentlig kartläggning. Orsakerna till frånvaron ska kartläggas oberoende av orsaken till frånvaron. Man vet att det till exempel kan finnas depressions- och ångestsymtom bakom frånvaro som anmälts som sjukfrånvaro. Det är bra att komma ihåg att barnet eller den unga kan ha många symtom till exempel på depression, men dessa symtom är inte nödvändigtvis orsaken till barnets eller den ungas frånvaro, utan frånvaron kan också bero på faktorer som inte har att göra med depression. Barnets eller den ungas situation måste därför kartläggas tillräckligt omfattande så att de stödåtgärder som erbjuds inte enbart stöder symtomet, utan riktar sig till orsaker som gör att barnet eller den unga inte är närvarande i skolan. En djupare utredning av frånvaroorsakerna är i regel en uppgift för yrkesutbildade personer inom elevhälsotjänsterna eller en annan aktör som arbetar med familjen (t.ex. socialservice) beroende på situationen.

Ett systematiskt och instruerat sätt att börja arbeta i utmanande skolfrånvarosituationer är en Intervention för att strukturera skolfrånvarosituationen.(extern länk) Interventionen består av tre faser: 1) kartläggningsfasen, 2) fasen för struktureringen av situationen och 3) fasen för utarbetandet av målen och planen.

Grundorsakerna till hög frånvaro är mycket individuella och personliga och därför ska man närma sig dem och utreda dem individuellt och finkänsligt. Det är viktigt att skapa en atmosfär där man inte söker skyldiga, utan strävar efter att förstå nuläget och vad som ligger bakom frånvaron. Att bli hörd och bemött är viktiga element i kartläggningen. Kartläggningen ökar förståelsen och gör det möjligt att prata om saker och ting. Dessa saker kan redan i sig underlätta barnets eller den ungas situation. Med hjälp av kartläggningen får alla mer förståelse för hur situationen ser ut och hur man borde gå vidare för att lösa situationen. Det är bra att reservera tillräckligt med tid för kartläggningen och planera den på förhand. Vi vill ofta lösa saker genast, men det är nödvändigt att stanna upp och utreda vad det är fråga om.

När skolfrånvaro kartläggs är det viktigt att utnyttja flera olika metoder. Kartläggningens tillförlitlighet ökar genom att man använder en strukturerad intervju och undersökta frågeformulär, så att alla olika ämnesområden behandlas. I kartläggningen görs inga diagnoser, men det är skäl att utreda olika symtom. Med hjälp av kartläggningen undanröjs eventuella tolkningar och missförstånd. Efter kartläggningen är det mycket viktigt att strukturera helhetssituationen för både en själv, familjen och nätverket genom att göra ett sammandrag av kartläggningen. Det är viktigt att den befintliga och insamlade informationen struktureras så att den diffusa situationen blir tydligare. På så sätt hittar man de saker som man kan påverka och utifrån vilka man kan planera rätt och individuella stödåtgärder i situationen. Att skapa en gemensam förståelse är en väsentlig del av processen. Samarbete och en gemensam riktning är en förutsättning för en lyckad intervention. 

Se till att de uppställda målen är rimliga och uppnåeliga och ger barnet/den unga möjlighet att lyckas. Detta gör det lättare att förbinda sig till förändringsarbetet.

Dela de uppgifter som framkommit i kartläggningen med alla som behöver dem för att få alla delaktiga att arbeta för samma mål.

Interventionen för strukturering av skolfrånvarosituationer har utbildats i Västra Nylands välfärdsområdes tjänster för barn, unga och familjer år 2024 i projektet Tillsammans till skolan. Utbildningarna fortsätter under 2025. Interventionen kan också tas i bruk utan utbildning med hjälp av handboken.

Källa: KouluKunnossa_opas_kartoitukseen_12_2024.pdf (på finska)(extern länk)

Skolfrånvarosituationerna har ofta pågått länge och situationen kan vara oklar för såväl föräldrar som yrkesutbildade personer. När faktorerna bakom frånvarosituationen har kartlagts och alla som är delaktiga i barnets eller den ungas situation känner till informationen som en strukturerad lägesbild, kan man öka den gemensamma förståelsen för vad det är fråga om. Genom att strukturera situationen ökar man också känslan av att man kan påverka situationen och åstadkomma en förändring. Genom att strukturera situationen elimineras också risken för att medarbetaren misstar sig och gör tolkningar. Det är viktigt att inkludera hela barnets eller den ungas hjälpnätverk i förståendet av lägesbilden, så att alla har en förståelse för helhetssituationen och varför barnet eller den unga inte kommer till skolan. Gemensam förståelse avser en målbild där barnet eller den unga, föräldrarna och medarbetarna har en enhetlig och korrekt uppfattning om barnets eller den ungas skolfrånvarosituation som grundar sig på lägesbilden. En gemensam förståelse byggs i första hand upp tillsammans med familjen utifrån den lägesbild som medarbetaren skapat.  Endast genom en gemensam förståelse hittar man en gemensam riktning och ett gemensamt mål som alla kan förbinda sig till så att alla delaktiga arbetar för samma mål. Det är bra att använda tillräckligt med tid för att skapa en gemensam förståelse, eftersom det gör det tydligt för alla vad det är fråga om och vilka saker man borde ta tag i. Bristen på gemensam förståelse kan till exempel visa sig som en situation där olika parter har olika eller motstridiga uppfattningar om barnets och den ungas skolfrånvaro eller där det i nätverket förekommer meningsskiljaktigheter om stödbehoven.

Avbruten skolgång är ett komplext fenomen som sällan kan lösas från en organisation. Eftersom orsakerna till avbruten skolgång ofta sträcker sig till alla delområden i barnets eller den ungas liv, kan situationen inte lösas endast utifrån en verksamhetsmiljö. Betydelsen av multiprofessionellt samarbete framhävs bland annat på grund av de omfattande servicehelheter som det möjliggör och som olika aktörer tillsammans kan erbjuda. Således har till exempel ett fungerande samarbete mellan skolan, hemmet, socialarbetet och hälso- och sjukvården en central roll när man funderar på hurdant stöd och hurdana tjänster barnet eller den unga kan använda för att återgå till regelbunden skolgång. I multiprofessionellt samarbete är barn eller unga som inte går i skola och deras föräldrar en viktig del av arbetet. Om samarbetet lyckas skapar det möjligheter att vidta rätt riktade stödåtgärder i rätt tid. Att skapa hopp är en central del av arbetet.

Enligt undersökningar förekommer det i det multiprofessionella samarbetet, trots att det är viktigt, många utmaningar i anslutning till ansvarsfördelningen, systemets brist på metoder, informationsgången, processen och samarbetet.

Med ett multiprofessionellt systemiskt arbetssätt(extern länk) som engagerar familjen kan man underlätta utmaningarna i samarbetet och förbättra effektiviteten i tjänsterna för barn, unga och familjer. I arbetssättet beaktas hela familjen, familjemedlemmarnas inverkan på varandra och hela familjesystemet samt hur systemet utanför familjen (t.ex. skolan) påverkar barnet och familjen. Ett systemiskt arbetssätt är ett sätt att tänka på barnets, den ungas och familjens situation på ett sätt som fokuserar på mänskliga relationer och styrs av systemiska perspektiv.  Ett systemiskt arbetssätt är också ett sätt att interagera med klienterna så att deras aktörskap och delaktighet stärks. Det är ett sätt att samarbeta med barnet, den unga och familjen samt deras nätverk för att hitta lösningar och resurser både i de nära människorelationerna och i större nätverk.

År 2023 kompletterades lagen om grundläggande utbildning så att skolorna är skyldiga att förebygga frånvaro. Redan före lagändringen var skolorna skyldiga att följa upp frånvaron och meddela vårdnadshavarna om den. Målet med lagreformen är att skapa en verksamhet som är enhetlig för skolorna och grundar sig på lag och som förebygger illamående i skolan. Till skolornas grundläggande uppgifter hör i och med lagändringen att i allt högre grad främja barns och ungas skolengagemang. Eftersom man även inom social- och hälsovårdstjänsterna kan stärka skolengagemanget i svåra skolfrånvarosituationer är det bra att förstå olika sidor av skolengagemanget.

Med skolengagemang avses växelverkan mellan barnet eller den unga och skolmiljön. En sådan växelverkan går i vågor och utvecklas ständigt i alla situationer. Engagemanget till skolan uppstår inom tre delområden:

• Emotionellt engagemang: det vill säga känsloupplevelser med anknytning till skolan. Till exempel upplevelsen av att höra till en grupp och av en trygg atmosfär, att observera det goda och stärka det positiva. Känslorna styr lärandet.
• Funktionellt engagemang: det vill säga aktivt deltagande och delaktighet i skolan. Till exempel upplevelsen av att bli hörd, delaktighet i undervisningens innehåll och rutiner under skoldagarna.
• Kognitivt engagemang: det vill säga att satsa på lärandet och skolgången. Till exempel självbild och självkänsla som lärande, skoluppgifter på lämplig nivå, möjlighet att visa kompetens på mångsidiga sätt.

När barnet eller den unga har en utmanande skolfrånvarosituation har engagemanget oftast försämrats inom ett eller flera delområden. Av olika delområdena av skolengagemang har emotionellt engagemang stor betydelse. Enligt forskningsresultaten förutspår redan 10 procents frånvaro (vilket är 48 h per termin för elever i årskurs 5–6 och 57 h per termin för elever i årskurs 7–9) en större risk för ökad frånvaro.

Stödet i fråga om skolengagemang kommer inte endast från skolmiljön, utan bör stödas i barnets andra uppväxtmiljöer, till exempel i hemmet, hobbyverksamheter och i välfärdsområdets tjänster.

När barnet eller den unga länge har varit borta från skolan sker återgången till skolan sällan lätt och snabbt. Behovet av stöd för att bearbeta återgången till skolan är ofta långvarigt och kräver satsningar och engagemang av barnet eller den unga själv samt av föräldrarna, skolans personal och annat hjälpnätverk.

Det är viktigt att både skolan och social- och hälsovårdstjänsterna i ärenden som gäller barnet eller den unga som länge varit borta från skolan har utsett ansvarspersoner som samarbetar intensivt med varandra och föräldrarna. Ett nära och målinriktat samarbete är nödvändigt för att återgången till skolan ska lyckas med hjälp av små mål och en tydlig verksamhetsmodell. Eventuella hinder för skolgången ska identifieras och formuleras och man ska på förhand tillsammans fundera på vad som ska göras i svåra situationer. Det är skäl att göra det lättare i skolan till en början, eftersom det viktigaste är att få barnet eller den unga till skolan och först därefter fundera på saker som gäller lärandet.

Saker som underlättar återgången till skolan:

• En grundlig lägesbild av faktorerna bakom frånvaron har skapats och alla aktörer har en gemensam förståelse för den.
• En gemensam plan för återgången till skolan har utarbetats tillsammans med barnet eller den unga, föräldrarna samt skolan och det övriga stödnätverket.
• Det är skäl att återgå till vardagsrutinerna cirka 7–14 dygn före den överenskomna återgången till skolan.
• Föregripande diskussion om återgången till skolan och bekymmer i anslutning till den.
• Föregripande verksamhet före återgången till skolan (bland annat besök på skolgården, skolvägen).
• Stöd och uppmuntran för föräldrarna att hålla sig till planen.

Det är viktigt att det professionella stöd som erbjuds familjen som stöd för barnets eller den ungas återgång till skolan grundar sig på den kartlagda informationen och lägesbilden och riktar sig till saker som man kommit överens om tillsammans. Tjänster som tillhandahålls i hemmet kan vara till stöd för familjen bland annat för att återställa vardagsrutinerna och dagsrytmen samt för att skapa en gemensam plan och övningar för återgången till skolan.

 Vissa europeiska interventioner med skolfrånvarotema har använts eller prövats även i Finland.

Hemmasittare-modellen som utvecklats i Sverige är en interventionsmodell som grundar sig på arbetssätten inom kognitiv beteendeterapi och behavioristisk inlärningsteori och är särskilt avsedd för att lösa utmanande och kroniska skolfrånvarosituationer. Arbetet med familjen är målinriktat, långsiktigt och rehabiliterande, och grundar sig på en omfattande inledande kartläggning av orsakerna till skolfrånvaron samt ett bra arbetsförhållande mellan medarbetaren och familjen.

En annan metod som är känd i Finland och som fokuserar på att lösa skolfrånvarosituationer kommer från Danmark. Back2School-interventionen är en strukturerad familjeintervention för att minska skolfrånvaron som grundar sig på kognitiv beteendeterapi. Interventionen formas efter barnets eller den ungas individuella behov, som fås fram genom en strukturerad inledande kartläggning. Back2School-interventionen har pilottestats även i Finland 2021–2024.

Hemmasittare-modellen och Back2School-interventionen har fungerat som inspiration för Guiden för kartläggning av skolfrånvarosituationer och för att identifiera de bakomliggande orsakerna(extern länk) som produceras inom ramen för projektet SkolSkick och som i vårt välfärdsområde kallas interventionen för strukturering av skolfrånvarosituationer.

Andra långvariga interventioner som används i Europa och som inte har etablerats i Finland:

• Modular Treatment (Tyskland) för ungdomar som har psykiska problem och vars skolfrånvaro klassificeras som antingen skolvägran eller skolk.
• Link-interventionen (Holland) för unga som vägrar gå i skolan.

Skolfrånvarofenomenet kan också granskas ur ett gemenskapsperspektiv. Förebyggande av skolfrånvaro och stöd för skolgången kan utöver individuella och familjespecifika stödåtgärder genomföras som gemenskapsarbete. Skolgången är förknippad med många gemenskaper som barnet eller den unga har möjlighet att engagera sig i. Orsakerna till frånvaron och de faktorer som upprätthåller dem kan hittas till exempel i anslutning till familjegemenskapen, kamratrelationerna, atmosfären eller verksamhetssätten i klassen eller till exempel faktorer i anslutning till skolans vuxengemenskap.

När de bakomliggande orsakerna till frånvaron och de faktorer som upprätthåller dem har kartlagts och identifierats är det viktigt att gå igenom informationen om dem med skolan (och eventuella andra aktörer). I detta sammanhang kan man också fundera på och hitta former för gemenskapsstöd som stöder individens skolgång. Dessa kan vara till exempel smågruppsverksamhet, kamratstöd, stödåtgärder som riktas till klassen/gruppen eller stöd som erbjuds skolans vuxengemenskap.

En faktor i anslutning till klientens skolfrånvaro kan behandlas på en allmän nivå i gemenskapen utan att koppla saken till klienten. Till exempel metoder för att ingripa i mobbning eller stödåtgärder som främjar klassatmosfären kan planeras så att de gagnar individen via gemenskapen. Med klientens tillstånd och genom att komma överens om saken tillsammans kan man också behandla saken i gemenskapen i anslutning till individen, till exempel komma överens om att klasskamraterna inte frågar om orsakerna till frånvaron.

För att skapa en djupare förståelse kan man använda diskussionsmetoder, till exempel Dialogpaus-diskussionen(extern länk). I Dialogpaus-diskussionen eftersträvas bättre möten, förståelse för andra och nya insikter. Dialogpaus-diskussionen lämpar sig för olika organisationer och gemenskaper och den kan och bör omformas vid behov.