Minnespoliklinik

Minnespolikliniken undersöker och vårdar i huvudsak personer över 70 år som är oroliga för sitt minne eller som misstänks ha minnesproblem. Basundersökningar, vårdplanering och uppföljning av personer med minnessjukdom centraliseras till minnespolikliniken enligt klientens behov. Önskvärt är att en närstående som känner till klientens livssituation ska följa med till polikliniken. Minnespoliklinikens verksamhet omfattar - diagnos av minnessjukdom - inledning av vård - uppföljning av läkemedelsresponsen - servicehandledning - stöd till anhöriga - grundkartläggning - övergripande kartläggning av hälsotillståndet och vägledning till fortsatt vård. Du kan söka vård vid en minnespoliklinik med läkarremiss från din egen hälsostation eller specialiserad sjukvård. Minnespoliklinikens uppgift är att upptäcka och identifiera minnesjukdomar i ett så tidigt skede som möjligt och bromsa sjukdomsförlopp. Dessutom är syftet att bibehålla funktionsförmågan genom medicinering och rehabiliteringsåtgärder, så att boende hemma kan fortsätta tryggt så länge som möjligt. Minnespoliklinikens uppgift är också att ge vägledning, samordna och följa upp genomförandet av vården och tjänsterna. Syftet med minnespolikliniken är att öka kunskapen om minnessjukdomar och främja en positiv inställning till personer med minnessjukdomar. Undersökningarna kan också omfatta bilddiagnostik eller laboratorieundersökningar, för vilka du får separata instruktioner.

Villkor för att få tjänsten

Till minnespolikliniken kommer man med läkarremiss på grund av en misstänkt minnessjukdom. Som regel hänvisas patienter över 70 år till minnespolikliniken. Orsaker för att söka sig till minnespolikliniken: - Patienten eller hens anhöriga uttrycker sin oro över patientens närminne, även om den sociala funktionsförmågan har bibehållits. - Ett minnessymtom stör arbetet eller vardagliga uppgifter. - Glömmande av avtalade möten, oändamålsenlig användning av hälsovårdstjänster, svårigheter att följa vårdinstruktioner. - Försvinnande av föremål och svårighet att förstå deras användningssätt och användningsändamål. - Försämrad förmåga till slutledning och problemlösning, försämrat konceptuellt tänkande, till exempel svårigheter att hantera ekonomi. - Humörsvängningar, ångest och apati i samband med försämrat närminne. - Patienten har haft en akut period av förvirring, till exempel under sjukhusvård. - Behovet av hjälp ökar utan känd orsak.

Tjänsten är delvis avgiftsbelagd.